Att besvika sig

Man kan bli besviken, det känner alla till. Kan man besvika sig?

Ja, det är faktiskt det som händer. Att man gör sig besviken. Man besviknare sig.

Gårdagen rullande på som planerat och allt kändes bra. Det som återstod framåt kvällen var att S och jag skulle åka runt och tända ljus för de släckningar som vi saknar. Vi skulle göra det när S kom hem från sin svärsons kalas.

Den planeringen gjorde att jag stannade hemma istället för att ta bussen ut till mina föräldrar, S skulle ju ändå dyka upp snart så då kunde vi åka tillsammans. När jag lände att det var dags att göra mig i ordning så duschade jag och valde kläder. Plockade fram lite grejer som skulle med och nu var jag redo. När S skulle komma hem så var jag klar att åka. Satt typ som en pensionär på resväskan i hallen och väntade 30 minuter innan taxin skulle komma.

Taxin kom aldrig, eller rättare sagt S dök inte upp vid den tidpunkten som jag förväntat mig. Hon ringde senare och berättade att hon var halvvägs på väg hem och då förstod jag hur sent det skulle bli. Där någonstans så började jag att besvika mig. Jag förstod att hennes bild av att åka runt till gravarna var en annan än den som jag hade. Jag blev både besviken, ledsen och så småningom arg. Hade jag haft samma bild som henne så hade jag lagt upp min kväll annorlunda än att bara sitta och vänta.

Det här påverkade mig så starkt känslomässigt att jag inte fick ut någonting av våran runda till kyrkogårdarna. Jag uppfattade att det var väldigt vackert med alla ljus i mörkret, dimman och stillheten men jag kunde inte ta in det. De starka känslorna låg i vägen.

Det blev pannkaka av allt och och jag somnade i allhelgona-ilska fullt ytterplagg-påklädd i soffan.

Om vi stannar upp där med TVns brus i bakgrunden och backar bandet lite. Hade det här hänt om Christer och S varit tydligare mot varandra om sina förväntningar om kvällen. hade de i sin kommunikation kunnat vara tydligare mot varandra om tidpunkterna för kvällen? Hade Christer kunnat ta tag i situationen när han märkte att den höll på att bli något annat än det han förväntade sig, så att han inte behövt besvika sig så djupt?

De frågorna får vi aldrig svaren på. Christer vaknade upp med huvudvärk och groggy i kroppen. Han reflekterade över bad som hänt och kände att han måste hantera det, släppa det och gå vidare innan de negativa känslorna tar över allt för mycket.

Christer Hansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.