Klappat och klart. Del 2

Konsumtion är ett av de fenomen människan tvingas förhålla sig till. Även den mest renlärige asket är i viss mån konsument. Spellistan på vår iPod, folket vi omger oss med, åsikterna vi lånar, kläderna vi köper, fraserna vi begagnar. Rent krasst är allting accessoarer som bekräftar vår personlighet. Vår konsumtion är en del av vårt pågående identitetsbygge. Den konsumtion som riktas till våra medmänniskor är således en genomlysning av den andres identitet. Att ge någon en ogenomtänkt julklapp är att erkänna eller missförstå någons livsprojekt. Fel julklapp kan vara djupt sårande. Tro mig. Även sättet på vilken gåvan överräcks har betydelse.

För några vintrar sedan jobbade min far som kökschef på ett ålderdomshem. Det hade han gjort i många år. Pappa skötte det där köket: lade upp budget, ansvarade för personalen, oroade sig på fritiden och jobbade i stort sett varenda julhelg. Allt för en skitlön. Några dagar före julafton kom hans chef in i köket. Pappa hade precis lastat in en försändelse After Eight i förrådet. Kommunen hade beslutat att gamlingarna skulle få var sin kartong i julklapp. >>Ja, du kan ta en till dig själv också<<, sa chefen innan hon åter lämnade pappa åt hans sysslor. Aldrig har jag sett en sådan rasande förnedring brinna i pappas ögon som när han första gången återgav detta praktexempel på taktlöshet. Bra julklappar har förmågan att sätta hjärtan i brand, de dåliga kan kränka de mest hårdhudade.

Det är fler som blir besvikna på sina julklappar. I en undersökning som  auktionssajten Tradera gjorde för några år sedan angav 40 procent att de blev missnöjda. 43 procent berättade att de absolut inte skulle kunna tänka sig att be om kvittot, men 45 procent kunde tänka sig att  – bakom ryggen på givaren – sälja de oönskade julklapparna.
Undersökningen fick Tradera att starta tjänsten Julklappsbytet där snopna julfirare kan byta bort sina oönskade klappar. En fristad för alla som klämde fram ett falskt >>åh, tack << och sedan inte vågade fråga om det möjligen fanns ett sparat kvitto för de där osmakliga örhängena som faster köpt.

Företeelser som Julklappsbytet skvallrar om att vi kan bli betydligt bättre på det där med julklappar. Alla kan göra oskyldiga misstag och mottagaren är givetvis beredd att förlåta givaren småfadäser så som fel nyans på en skjorta. fel storlek kan till och med vara smickrande, givet att det är fel åt rätt håll. Det är värre med den  totala felköparen. Haverierna. En prenumeration bacon till veganen, en lättviktig deckare till den genuint litteraturintresserade…Fast inte heller de klapparna blir man särdeles ledsen över – det är ju så uppenbart att de kommer från någon som inte känner våra mest basala beskaffenheter, vår essens. Nej, det vi verkligen riskerar att såras av är en dålig julklapp från de som står oss riktigt nära.

Texten är ursprungligen skriven av Christian Daun och är hämtad av mig ur Julboken

Christer Hansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.