Jag var spänd inför loppet i dag. Anmälde mig för några månader sedan och har efter det gått och längtat. Det är ett så annorlunda lopp mot vad jag är van vid. Det allra bästa är att hela loppets intäkter går till forskningen om ryggmärgsskador och att få springa för ett gott ändamål har inspirerat mig.

Att få springa från Kalmar över bron till Öland har också lockat mig. Jag älskar ju tillvaron i den här regionen och att få springa det här loppet har betytt mycket för mig. Jag har haft fina dagar här innan att ladda upp på och att tillåta mig att njuta och må bra. Så det är många faktorer som spelat in att jag känt lite anspänning.

Jag beslutade mig för att se loppet som ett träningspass och njuta så mycket som möjligt, framförallt av att få springa på bron. Jag började i den andan och tog det väldigt lugnt i starten. Lät alla andra tjurrusa så som brukar ske på de stora loppen.

Rätt så snart så kände jag att kroppen var i fin form och jag började tidigt plocka löpare för löpare och då flög tävlingsfan in i mig. Redan innan bron hade jag börjat att tävla och jag hade bra tryck i benen. Det är så skön känsla när det sker.

Satte upp som mål att hinna över bron och en bit in i Färjestaden innan målgångsbilen skulle hinna upp mig. Jag plockade hela tiden massor med andra löpare och det ger alltid mer energi. Passerade Färjestaden och då fick jag sätta upp ett nytt mål vilket blev att hinna 25 kilometer vilket jag hade funderar på under morgonen skulle vara rimligt. Benen fortsatte i samma tempo vilket förvånade mig så jag passerade 25 kilometer och kände mig fortfarande pigg.

Okey, nytt mål igen då vilket fick bli 30 kilometer och att komma in i Mörbylånga. Vid det här laget blev det färre och förre löpare i loppet. Det är få som springer längre än halvmaran på 21 kilometer så nu blev det jakt på enskilda löpare.

När jag passerade 30 kilometer i fortfarande bra tempo så hörde jag målbilen närma sig och då visste jag att snart är den i kapp. Så då började jag spurta för att få ut det sista. Skippade sista vätskekontrollen och hann klippa 3 kilometer till. Det var rätt skönt att bli omkörd vid 33 kilometer och få ”gå i mål”.

Det här är nog det roligaste och variationsrikaste lopp jag sprungit. Kilometrarna bara flög förbi i stadsmiljö, bro på öppet hav, ett sommarvarmt Färjestaden, ett blåsigt och kallt öppet kustlandskap, åkerbruk och ett vackert Mörbylånga.

Det har varit imponerande mycket publik ute som hejat fram oss och det har också givit extra energi.

Fann några nya vänner när loppet var klart och det är härligt att träffa likasinnade löparnördar 🙂

Bilder från dagen ligger på mitt instagram 🙂

Christer Hansson