Vågar du vara en personlig ledare?

En bra beskrivning på att de allra flesta kan bli chefer och bestämma med hela handen men att vara chef med tillägger ledare är en helt annan sak. Jag kom en organisation nära där högste chefen, ja, det var en chef och inte ledare under några är skapade en hierarkisk chefstruktur ända ner till golvet och det raserade verksamheten på några år. Det fanns inga ledare kvar längre. På en arbetsplats som jag hade insyn i var det rena katastrofen där personalen effektivt maldes ner och sönder. Den högsta chefen är inte kvar längre om man lite snyggt uttrycker sig så och man pratar nu i den nya ledningsorganisationen om vikten av att införa det goda ledarskapet som just nu saknas. Det har börjat att bytas ut chefer lite här och där till ledare och på den arbetsplats som jag hade lite större insyn i kom det en ledare som vågade vara personlig och det var ju som att få en frälsande ängel till arbetsplatsen. Snabbt så smög sig arbetsglädjen in igen, man hörde skratt och sång och tillvaron fick färg. Medarbetare vågade komma med idéer till förändring och effektivisering. Man började med må-bra-aktiviteter o.s.v
Det lustiga i sammanhanget är att den nya ledaren vet inte om hur bra hon är som chef och ledare, hon bara ÄR det och är helt prestigelös i sitt ledarskap. Medarbetarna visar henne sin uppskattning och Jag beundrar henne på avstånd 😉

ELAINE BRESKE HIRSCHER

Den här krönikan skrev jag redan 2011 men den känns lika aktuell idag så jag ompublicerar den…

Våga vara en personlig ledare…

Jag tror att människan är vår viktigaste resurs och det känns viktigt att vi som ledare tidigt kliver in och vågar ingripa när våra medarbetare inte verkar må bra eller fungerar som tidigare. Vi behöver bli bättre och bättre på att våga vara personliga med våra medarbetare utan att tumma på den personliga integriteten. Det blir alltmer viktigt i vårt ledarskap att skapa relationer och bry oss mer om hur vi och vår omgivning mår. Min erfarenhet är att mina medarbetare och jag själv mår bättre och presterar bättre när vi bryr oss om varandra och hur vi mår.

Det är lätt att vara ledare och chef i medgång men hur är det att vara ledare i motgång, när det krisar? Jag vill gärna tro att i motgång…

Visa originalinlägg 532 fler ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.