Att ligga på en tropisk paradisstrand och läsa Susan Abulhawas Morgon i Jenin känns nästan oförskämt. Jag är på lyxsemester. Handlingen i boken utspelar sig i Palestinas flyktingläger – där en högsta önskan kan vara ”Att sitta vid havet. Bara sitta, jag kan inte simma.” Jag kan gå ner och svalka mig när jag vill. Jag kan simma. Min son kan simma.

Livet ser väldigt olika ut i olika delar av världen.

I början av boken finns ett släktträd och det är nog bra om man tar sig en titt då och då på detta för att hålla isär de olika personerna. Sånt orkar jag sällan göra, jag vill bara kunna läsa. Man får i alla fall följa familjen Abulhejas öde från olika berättarperspektiv under tre generationer.

Palestina/Israel – det förlovade landet dit all världens judar är välkomna, som kompensation för andra världskrigets judeutrotelse.  Det är bara det att på marken där…