Var nog 18 år när jag debuterade här och fortsatte sedan att komma hit varje år därefter för att sola och festa. Det pågick nog i dryga 10 år och avtog när min dotter kom till världen. 

Har därefter åkt hit med en viss regelbundenhet och då med ett vuxenperspektiv, alltså mindre festande och mera solande. Tog med dottern hit när hon var i fyra-års åldern, men fick ingen bra fealing av det, troligtvis för att jag festade så mycket här i mina unga år, så vi skapade en tradition att åka till Öland i stället som var nytt och oförstört för mig och den traditionen består ju fortfarande trots att min dotter har ett eget vuxet liv nu. – Pappa, kommer du åka till Öland i år? frågar hon fortfarande och syftar på om hon kan komma och bo i husvagnen några dagar tillsammans med mig. 

Tror jag var i 30-års åldern och fortfarande hade en stark längtan hit då jag bestämde mig för att när jag fyller 50 så ska jag tillbringa hela min semester här. Jag skulle spara ihop och fixa så att det blev möjligt. 

Det var min dröm då och det här är den sommaren det skulle ske. Sitter just nu och skriver detta på stranden alldeles nedanför hotellet där vi om dagarna solade, badade och kollade på brudar som unga. 

På samma sätt som då samlas de unga just här och de ”äldre” lite längre bort på stranden. Känner mig fortfarande bekväm att ligga här bland ungdomarna. De gör, säger och tänker ungefär lika nu som då, trots att tiderna förändrats. 

Det blev inga fem veckor här så som jag drömde om, det blev några dagar och det är gott nog. Den största 50-årsgrejen är att jag fortfarande känner mig ung i både kropp och sinne. Kanske har jag en ogynnsam mognadsprocess, kanske ska man tänka, tycka och känna annorlunda som blivande 50-åring, men jag är ju som jag är och har svårt att vara något annat.  

  Alkoholfri! 🙂

 Christer Hansson