Bedövning 

Mannen före mig pladdrade högljudd på när han satte sig i tandläkarstolen i går, troligtvis för att avvärja nervositet och rädsla. 

Tandläkarjouren är en liten inrättning och man hör allt och alla som vistas där. Mannen hade liksom jag akut tandvärk och det skulle bli en rensning och dödandet av nerv, samma behandling som jag fick. 

Bedövning? frågade tandläkaren. -Jag tar aldrig bedövning , svarade mannen och jag isade till. Ett sådant ingrepp är outhärdligt utan bedövning och mannens rädsla för sprutan var större än så. 

Jag var lika spruträdd när jag var liten. Tog alla behandlingar utan bedövning och det gjorde fruktansvärt ont, nästan outhärdligt. Har svår idag att förstå hur jag klarade av det. 

Har som vuxen bearbetat min tandläkarskräck, eller spruträdsla som det egentligen är. Sprutan känns ingenting. Har verkligen ansträngt mig för att medvetet känna efter när bedövningen läggs och det har aldrig känts någonting. 

Nuförtiden tackar jag med glädje ja till bedövningen. Är glad att sådant finns och fascineras över att vi människor har kunnat uppfinna nåt så fantastiskt. 

Christer Hansson

2 svar till “Bedövning 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.