Kopplade upp dator och telefoner med ambitionen att arbeta under hemfärden men hann nicka till redan innan Sundbyberg där tågvärdarna börjar kolla biljetterna. 

Stramade upp mig efter biljettkollen men föll i sömn igen. Satt i en sån där fyrgrupp med en medresenär axel mot axel och två mittemot så nära att det gäller att hålla ordning på benen för att inte stöta sig med dem. 

Att falla i sömn i det läget tarvar att man gör det snyggt med rak rygg och utan dregel och snarkningar. 

Kropp och sinne ville gå in i djupsömn och jag fick kämpa med att vakna till hela tiden. 

Kände mig varm, på gränsen till febrig och jag tror att ryggmärken tog ut sin rätt. Att bära den smärtan tar nog mer på krafterna än jag tror och nu ville kroppen få återhämtning. 

Christer Hansson