Det här nyhetsbrevet från Raymond Ahlgren tangerar mina tankar om livet som är lika kort som DN trollsländas dag. Kan dock stanna upp inde där tankarna om att livet är så kort att det måste levas fullt ut utan att bekymra sig. Går det, eller är det en utopi?

Livets konstruktion för oss människor kanske är sådant att vi ska sträva och slita för att skapa förutsättningar för kommande generationer men att vi har fått förmågor att hantera livets svåra och vedermödor. 

Hur som helst så finns Tina och Raymomds text här nedanför 🙂

Jag satt vid poolen i Spanien och reflekterade över den senaste processen som vi just hade gjort på retreatet där. Mycket känslor inom gruppen. Många obearbetade trauman, sorger och smärtor.
 Gammalt skräp inom mig. Sådant som vi alla har inom oss. Skräp som ligger och tar plats, energi och fokus från våra dagliga liv. Så mycket skräp. Så mycket skit. Till vilken nytta?

 Jag satt och funderade på detta när en trollslända plötsligt kom flygandes rakt mot mig. En tanke slog mig och jag fnissade till.

 Vi har alla vår historia, våra trauman, vårt bagage. En del av oss klänger sig tyvärr fast vid dessa som om det vore ett livselixir. Smärtan, sorgen, besvikelsen. Jag gjorde det i många, tunga år.

 Jag hade vältrat mig i min smärta, min sorg så länge jag kunde minnas. Jag hade gjort det så länge att jag börjat identifiera mig med den. Jag var den. Den var jag. Vem är jag utan den? Vågar jag släppa greppet om min sorg? Vad skulle då kvar?

En trollslända kom flygandes rakt mot mig – fnisset blev till ett skratt. För en lustig tanke slog: ”Han där har då inte mycket tid på sig att reflektera över sitt bagage! Han har ju typ en dag på sig att leva. Snacka om att behöva göra det bästa av dagen.”

Jag skrattade för jag föreställde mig att Livet/Universum såg på mig på samma sätt som jag såg på trollsländan. Och att den tänkte exakt samma sak ”Den där killen har då inte mycket tid på sig – han har typ en dag på sig att leva (i universums mått mätt). Vad fjantar han omkring och ältar gammalt skit för?”

 På det stora hela, i den stora bilden har varken du eller jag speciellt mycket tid på oss. Ska vi verkligen ägna den här enda stackars dagen vi har på oss till att klänga oss fast i smärta, sorg och trauman?

 Trollsländan flög förbi och jag skrattade högt. ”Den där – han har då verkligen ingen tid att slösa på gammalt skräp.” Har du? Har jag? Har vi?

Är det inte dags att släppa gammalt bagage och börja leva livet som det är tänkt att levas – i nuet? För det som har varit har varit. Ska jag verkligen låta mitt förflutna styra mitt liv, min vardag? Eller ska jag försonas med mitt förflutna och fatta mina egna beslut?
Så frågan är – äger jag min historia, eller äger min historia mig?
 Till dig som redan anmält dig till helgens workshop – kom ihåg uppgiften:

Innan vi ses på fredag, fundera över vad du vill med denna helg. Sätt en intention – en riktning. Vad vill du få ut? Var så konkret som möjligt.Vi ses på fredag för en magisk helg tillsammans!

Bästa hälsningar
Tina och Raymond

tina@tinaleecenter.se, http://www.tinaleecenter.se
raymond@raymondahlgren.se, http://www.raymondahlgren.se