Gjorde i ordning frukosten redan i går kväll för att ta med som matsäck i morse och på så sätt kunna gå upp klockan 5, duscha och sedan ge mig iväg med bilpoolsbilen från Sunfleet i god tid för att påbörja den första arbetsmiljöintervjun i den värmländska orten klockan 9. 

Cyklade upp på stan dit bilen stod bara för att konstatera att den inte gick att låsa upp. Var lite stressad eftersom jag precis innan inte kom in i jobbets garage för att parkera cykeln. 

Ringde supporten som förvånat konstaterade att det datafel som drabbat bilpoolerna i Göteborg även verkade gälla Örebro. Beskedet jag fick var att IT-supporten hade börjat jobba på problemet med de låsta bilarna men att man inte hade någon prognos på när det skulle vara fixat. De erbjöd mig en taxi men jag avböjde det eftersom jag skulle resa typ 50 mil totalt tur och retur. 

Cyklade hem för att ta min egen bil och lagom som jag skulle iväg kom det där sms:et från bilpoolen som brukar komma när allt är som det ska. 

Cyklade då tillbaka upp på stan i förhoppning om att kunna använda Sunfleetbilen men den var forfarande lika låst. 

Cyklade hem igen för att ta min egen bil men kände väl hemma att ”nä, fan heller att jag ska behöva använda min egen bil i tjänsten”, så jag ändrade mig. 

Så långt in på morgonen var jag så pass mycket försenad att stressen släppte och bestämde mig för att jag väntar ut Sunfleetbilen tills den låser upp sig. 

Cyklade alltså upp på stan igen och väntade vid bilen ytterligare 30 minuter innan jag ringde supporten och fick dem att fjärröppna bilen. 

Så två timmar försenad kunde jag påbörja resan och jag fick tag på min kontaktperson på den arbetsplats jag var på väg till för att meddela att jag var ”något” försenad. 

Hon tog det med ro och roddade runt lite i intervjuschemat så att det var klart när jag äntligen kom fram. 

Christer Hansson