Det var tysken, fransmannen och Bellman

Eller så var det tysken som åkt motorcykel hit och så han som ska springa marathon i Reykjavik om nån vecka och så Christer.

Det börjar mjukna upp i baracken och det är ju rädslan att använda sin knackiga engelska som är hämskon.

Oftast är det jag som är sämst i baracken, med det vet de sjutton om jag i det här fallet inte ligger bland topp två, det är nog bara motorcykeltysken som har fler engelska ord än jag.

Hur det än är så måste man börja prata med varandra till slut och han mitt emot och jag har löpningen som gemensamt intresse, det går inte att ta miste på när vi sticker ut på våra rundor och vi är båda marathonlöpare och då går det genast att byta några ord med varandra och förbrödras i det.

Motorcykeltysken flyttade in i våran barack häromdagen och jag hjälpte honom att komma tillrätta så vi fann varandra snabbt.

De andra märker att vi pratar med varandra så de har i alla fall börjat nicka och le och det är bättre än ingenting alls.

Här i Taizé suddas språkbarriärerna snabbt ut och man pekar, gestikulerar eller pratar på ändå, oavsett om den andra förstår eller ej, allt löser sig ändå och helt plötsligt är det oviktigt om man är portugis eller något annat, vi blir människor inför varandra och det är så förlösande.

Christer Hansson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s