Att nå toppen

För någon vecka sedan stod jag på Atoklintens topp 1000 meter över havsytan.

Klättrade upp lite oförberedd tillsammans med några kollegor och vägen upp bestod av delmål. Först den lättvandrade sträckan i granskogsterrängen och därefter på det öppna fjället.

Mer svårklättrat blev det när vi kom fram till klinten där det var mer som en brant bergsklättring där der gällde att placera fötterna på ett bra sätt och ibland ta händerna till hjälp.

Lite obehagligt kändes det den sista sträckan som jag klättrade själv och branterna ner på alla sidor om mig gav en känsla av utsatthet.

Viljan att nå toppen när jag lagt ner så mycket möda på grundklättringen och alla delsträckor fick mig ändå att fortsätta och det var en fantastisk känsla att stå på den absolut högsta toppen, smal nog för en eller två att stå på.

Kanske är det så med alla mål att nå, det går bara om man gör det grundläggande arbetet och lär av delmålen hur man ska nå toppen.

Christer Hansson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s