Jag är nog i grund och botten en struts som helst kör huvudet i sanden och hoppas på att allt är över när jag tittar upp igen.

Har stålsatt mig att låta bli med det och istället vara i stormens öga för att reda ut.

Jag svarar på de där obehagliga telefonsamtalen och öppnar breven med innehåll jag helst vill slippa och min insikt är att livet blir och är lättare med det beteendet än att ha huvudet i sand.

Olof Röhlander reflekterar idag över detta Ta fighten.

Christer Hansson