Medmänniskan i centrum

Vi kan hålla på att be och sjunga till förbannelse utan att det gör nytta för någon annan än oss själva. Det är först när vi faktiskt gör något för någon annan som vi får effekt på våra böner och lovsång.

Jag är hellre bland människor i det pågående livet än ägnar mig åt min egen andlighet. Att gå i kyrkan eller be är för mig ett sätt att fylla på för att sedan sticka ut igen och hugga i där det behövs.

Morgonandakten rör sig i ämnet.

Christer Hansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.