Hade ju bestämt mig att avstå Stockholm marathon pga värmen och att jag inte har tränat för den. Har inte tränat alls så i måndags fick jag kämpa hårt för fem kilometer.

Tyckte själv att det var ett klokt beslut, men i torsdags kväll kom löparkänslan tillbaka och då lyckades jag springa sju km och funderingen kom om det skulle vara möjligt att hasa sig runt maran på maxtiden 6 timmar och 30 minuter.

Jag räknade på det och konstaterade att det skulle funka om jag höll för mig en mycket låg fart hela loppet. 6 minuter per kilometer skulle ge en god marginal till repet och jag skulle kunna unna mig att ligga en och annan kilometer på 8 och 9 minuter. Normalt när jag är tränad ligger jag på 4,5 minut per km.

Så när jag insåg att det var möjligt att nyttja min anmälan till loppet och få ännu en medalj så bokade jag tåg och hotell. Ville också delta i loppet som skulle gå i extrem värme eftersom jag sprang 2012 i fyra plusgrader, blåst, regn och hagel.

Inga som helst förberedelser och jag fick plocka fram fjolårets uttjänta tävlingsskor.

Valde det vita linnet som jag sprang min allra första mara i, bröt vanan att tävla i mina tävlingskläder utan valde sådant som skulle funka optimalt i värmen.

Kolhydratladdade med glass och Gott & Blandat.

Värmde inte upp innan utan gjorde det i loppet för att spara energi.

Fram till halvmaradistansen fick jag titta på klockan hela tiden för att sänka farten till 6 minuter. Det är så lätt att dras med i de andra löparnas fart och i början av loppet finns ju alltid den kraften kvar i loppet.

Unnade mig att gå några minuter vid vätskestationerna vilket jag aldrig annars gör. Såg till att dricka som man ska och öste vatten över mig så ofta det gick, men det dunstade bort nästan på en gång.

Fick slita hårt den sista milen och valde att gå i alla uppförslut. Stannade ibland för att smörja in benen med Icepower vilket gav en skön känsla.

Trots att det var varmt och ben och fötter värkte kände jag att det skulle hålla hela vägen med god marginal till maxtiden och mitt mål var ju att komma i mål, inget annat.

Jag har i alla år tränat stenhårt och disciplinerat och det har gett resultat, men det var en befriande erfarenhet att trots en spolierad träningssäsong så går det att prestera. Det gav mig en insikt och perspektiv att det går att missa några träningspass och en och annan vecka.

Det blev min klart sämsta maratontid, men den prestation jag är mest glad och stolt över och den medaljen kommer alltid påminna mig om det.

Christer Hansson