I dag har jag en uppgift på jobbet som jag trivs med och längtar till och då är jobbstarten efter semestern behaglig.

Det har funnits tider långt tillbaka där jag haft kneg som haft högre trösklar att ta sig över efter semestern och även om det varit enklare att skylla på omständigheterna har det varit mitt ansvar att göra det bästa jag kan.

Olof Röhlander skriver om företeelsen i sitt veckobrev

Christer Hansson