Självbedrägeri

Inbillade mig innan loppet att jag fått nya insikter om löpning efter den här skade och sjuksäsongen där träning och tävling fått stå tillbaka. Tänkte att jag springer Stockholm Halvmarathon för att det är kul och att jag skulle unna mig att njuta och vinka till publiken.

Det är som om kropp och sinne är programmerat för tävling för ju närmare tåget kom Stockholm och min vandring mot startområdet så var allt som vanligt.

Gick mer och mer in i bubblan och och fokuset blev smalt och koncentrerat.

När starten gick var allt som vanligt, det går liksom på autopilot. Skillnaden idag var att jag har lägre kapacitet mot tidigare och jag fick slita hårdare för att hålla tiderna. Vill ha en bra halvmaratid i år för att klara seedningen till bra startgrupper nästa år för jag hoppas på en bra grundträning i vinter och många små tävlingar nästa säsong för att fårull farten.

Min dotter och hennes kille stod och hejade på mig vid start, mitt på och vid mål och det uppskattade jag jättemycket, det ger sån energi.

Hade lite bråttom i loppet för att hinna med FlixBus hem och nu sitter jag på den och har det bra med tre egna säten längst bak.

Christer Hansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.