Jag blir glad när jag träffar katter och jag stannar alltid för att prata med dem en stund för de har full koll på läget i sina kvarter.

Jag blir arg när det förekommer orättvisor och jag blir ledsen när jag blir orättvist behandlad.

Jag är lycklig när jag cyklar hem från konfagruppen eller en gudstjänst som berört mig, då känner jag mig som en cyklande pastor på en grusväg i en svensk film.

Missade konfauppstarten för tre veckor sedan så det var med spänning och förväntan jag mötte upp vuxna- och unga ledare i morse för att planera dagen med de nya konfirmanderna som också var spännande att möta.

Räckte upp handen till korvkokningen för 100 personer och det är ett projekt för sig själv i organiserandet för att få allt att gå ihop.

En bra gudstjänst i den fullsatta kyrkan och efter korven en pilgrimsvandring förbi slottet och stadsparken mot Betlehemskyrkan som mål och avslutning.

Under vandringen i den skönt varma höstdagen stannade vi till på lämpliga platser för övningar och en av dem var att berätta för en kompis om glädje, ledsamhet, ilska och lycka.

Cyklade hem som den där glada pastorn på en grusväg i en svensk film.

Christer Hansson