Andreas Kullberg tar upp i sitt nyhetsbrev sin tolkning av att vara optimist, pessimist eller realist och det är så intressant att jag väljer att lägga ut texten här:

Optimist, Pessimist eller Realist.
Du är en av två och i stort sett aldrig det tredje. Attans. Och som jag beskrivit tidigare så går det att träna upp optimismen. Optimister lever längre, sätter fler mål och gör mer för att nå dem, är betydligt mer produktiva, är skickligare i sina yrken och sprider en bättre stämning.
Både pessimister och optimister kan vara realistiska. Eller naiva.
Jag fick en fråga om vad det var jag sa på föreläsningen förra veckan. Här är mitt svar:

Det jag tror du är ute efter är om folk är optimister eller pessimister, där definitionen jag använde (taget från forskningsvärlden, ref. Shawn Achor och omvandlat till mina ord) är

Pessimist: Jag ser saker som jag uppfattar att de är och tänker ”Jaha, är det så här det är? Då är det väl så då.”

Optimist: Jag ser saker som jag uppfattar att de är och tänker ”Är det så här det är? Ok, vad kan/behöver jag göra för att det ska bli mer som jag vill att det ska vara?”

Väldigt få vill se sig själva som pessimister, så då hävdar de i stället att de är realister. Vilket skulle indikera att de ser verkligheten mer sant än andra, men i själva verket är det mer en täckmantel.

Det finns naiva optimister och naiva pessimister och det finns också realistisk optimism och realistisk pessimism. Eftersom vi bara scannar världen i huvudsak för 40-60 bitar information av 11.000.000 så blir vår verklighetsuppfattning ALDRIG sann. Vi har alltid fel, lite eller mycket, eftersom vi lägger mer fokus på och vikt vid vissa saker, medan vi ignorerar andra.

Vi kan alltså hoppas på att vara så nära verkligheten som möjligt och utifrån det ta beslut om hur vi ska agera.

Och vi är närmast verkligheten när vi är i ett harmoniskt tillstånd, i balans och i ett närvarande tillstånd.

Så skriver Andreas Kullberg i sitt nyhetsbrev

Christer Hansson