Fick känningar redan i onsdags, men trodde att det berodde på att jag kolhydrattömde kroppen i tisdags. I torsdags trodde jag att det berodde på att jag sovit för lite under natten men natten mellan torsdag och fredag låg jag i nån slags feberfrossa med känningar av magen och i fredags var den helt urflippad, dagen innan marathon.

Bara försöka hålla magen lugn och inte provocera så jag var glad i morse när den verkade ha stabiliserat sig så jag tog beslutet att ändå hämta ut nummerlappen och starta.

Det kändes okey på uppvärmingen och en bit in i loppen, men var beredd på att den skulle kunna flippa ur igen.

Fick stanna till på en toa, men det var en mer normal löparhändelse än att det berodde på strulet dagarna innan.

Tänker att febern och det har satt ner min förmåga att låta kroppen springa så långt, men det kändes ändå bra hela vägen trots att farten var lägre än bruklig.

Blev ordentligt trött under en del sträckor, men fick bra pepp av min dotter som stod strategiskt placerad längs med norr Mälarstrand.

Vädret var lynnigt, men med bra temperatur och ett skönt regn.

Ligger nu i husvagnen och sträcker ut trötta ben och ömma fötter.

Christer Hansson