Den kom min andra semesterdag på eftermiddagen och höll i sig några timmar så då sov jag bort den.
Den bygger på min ovana att inte göra något eller utföra eller finnas till hands. Att bara vara får mig att tvivla på att det är rätt att ha semester.
Förr höll det här i sig längre och då kontaktade jag min kompis J och sa att nu är det dags igen och hon lugnade mig med sitt kloka och påminnande sätt att det är bara några veckors ledighet och sedan är jag inne i ekorrhjulet igen.
Vaknade förvirrad några timmar sedan, men sömnen hade gjort gott och mitt starka jag infann sig till slut.
Christer Hansson
Christer.L.Hansson 
Förstår precis! Känner igen mig själv. För varje årtionde som gick tig det längre och längre tid att trappa ner till ledighet. Och när man äntligen nådde dit…..så kunde man njuta något dygn innan semester-slut-ångesten uppstod. Man behöver nig längre och längre semester ju äldre man blir. Och det åldrandet börjar ta mig fasen redan vid 20 års ålder, om man hunnit ut i arbetslivet ännu.
Säger bara det som ett gott råd: pensionsspara allt du kan (klokt) så fort som möjligt. Försök fundera på att det är inte höga inkomster utan låga utgifter du blir ”rik” på. Börja undersöka redan i 50-60-årsåldern hur din pension ser ut. Har du råd att sluta lite tidigare så är det såååå värdefullt.
Ångrar inte en enda sekund att jag slutade i förtid.