Vädret har varit omväxlande, med en fin morgon, regn därefter fram till eftermiddagen, sol någon timme och sedan regn igen.

Trodde att den där solluckan på eftermiddagen skulle bli bestående så jag packade strandsakerna och cyklade iväg till stranden, men när jag kom fram fick jag vända eftersom himlen var alldeles mörk ner mot Kalmar och det rörde sig åt mitt håll.

Med regnet i bakhasorna och solen framför mig cyklade jag tillbaka mot Borgholm och då kom Roger farandes på sin cykel mot stranden. Han hörde knappt när jag hejade eftersom han hade lurarna instoppade i öronen och inte hade han tid att stanna utan ropade något om att solen höll på att försvinna.

En fascinerande man, över 80 år, men känns mer som en jämngammal med mig.

Christer Hansson