Har rest hem från Öland igen för att i morgon ta farväl av en facklig ombudsman som blev min goda vän och mentor och stannade till hos mina föräldrar för mat och prat.

Bläddrade i Nerikes Allehanda för att ströläsa om vad som hänt och hittar då minnesorden om Basel Dib Sara som nu är död.

Det smärtar mig oerhört mycket att han är borta. Vi blev goda vänner på jobbet och behöll den kontakten efteråt genom att vi träffades i kyrkan vid gudstjänst.

Basel var alltid omtänksam och vänlig och gjorde alltid det bästa med de små resurserna han hade.

En stor resurs och som jag tycker inte togs om hand var hans kunskaper i musik och framförallt på harpa.

För några år sedan i juletid spelade han i Lindesbergs kyrka och jag var där för att höra honom spela och det var fantastisk. Många från Lindesberg och trakterna runt omkring var också där och det visar vilken fin förmåga Basel hade att snabbt lära känna människor som blev hans vänner.

Det känns tomt och sorgligt och jobbigt att inte kunna få ta farväl.

Christer Hansson