Rutinerna från Taizé hänger fortfarande i vilket innebär bön och måltider på regelbundna tider vilket delar upp dagen att bli hanterlig. Det får till konsekvens att jag prioriterar plikt före lust.

Så det blev en pliktförmiddag med träning och husvagnshushållssysslor och det var först efter lunch jag kunde packa kylväskan och strandryggan och cykla till den lilla hemliga stranden i Borgholm. Hörde föresten av en danska att hon sett kungen promenera förbi där med sin hund. Och apropå trevliga möten så kom jag att prata med en kvinna född i Tyskland, men sedan många år boende i Kalmar och nu på Öland med sin husbil. Jädrar vilken människa med skinn på näsan och attityd! Den svenska trafikmentaliteten var alldeles för vag, det hände liksom inget på vägarna utifrån hennes perspektiv som ensam reser runt i Europa med sin husbil.

Nåväl, jag blev glad av att Rogers rosa cykel när jag kom till stranden, det var därför jag åkte dit för att få ligga på stranden och lyssna på hans berättelser en gång till innan jag lämnar ön.

Roger bubblade på och jag lyssnade medans vi låg där och frös i den kyliga vinden från havet och med solen gömd bakom molnen. Till slut somnade vi till båda två och vaknande nån timme senare ännu mer frusna.

Vi gav upp idén om att solen skulle bryta igenom vilket den gjorde strax efter vi lämnade stranden. Ett vemodigt farväl av varandra, vi har umgänget på stranden gemensamt, något annat håller oss inte samman samtidigt som vi trivs i varandras sällskap. Jag hoppas och ber att vi kommer att ses igen.

Åt min obligatoriska glass klockan 17 på Borgholms glass innan middag några timmar senare. Har förberett husvagnen och bilen för tidig avförd i morgon.

Christer Hansson