Vackert. Halvmaran som går under namnet Prinsens minne är den vackraste halvmaran jag sprungit. Start inne i Halmstad och så springer man längs kustlinjen ut till Tylösand och vänder.

Utmanande. Det är en utmanande bana med kuperade partier och ibland lite sanddyner, ute i Tylösand springer man en kort sträcka på bergknallarna längst ut vid havet, en alldeles utmärkt sparringbana inför Lidingöloppet.

Benet. Skrev i går om att jag skar upp benet timmarna innan loppet, men jag plåstrade hyggligt igen det för att stoppa blodet åtminstone och det gick att springa med det.

Smärtstillande. Kroppen måste ha pumpat ut smärtstillande redan när jag skadade mig och ännu mer när jag sprang för då kändes det ingenting. Smärtan kom lite tillbaka senare på kvällen.

Löpningen. Löpningen kändes fin-fint med kraft att trycka på direkt efter krönen och kurvorna och det är ett bra tecken. Jobbade flitigt med tekniken i uppförsluten.

Handduken. Det var utlottning på nummerlapparna och mitt 211 var en vinst så jag fick välja på ett prisbord och fick en känsla för en handduk. Tänkte att den är bestående och kommer få mig att minnas loppet.

Duschen. Till min fasa så hade jag glömt handduken när jag kom till omklädningsrummet, alltså den jag skulle ha tagit med mig från husvagnen, men vänta ett tag, jag hade ju min vinsthandduk med mig, så det löste sig.

Mohamed Mostafa. Man kan ju som motionsledare för mindre. Självaste Mohamed Mostafa som vann loppet valde att duscha och byta om med oss. Kul att höra lite om hans tankar kring loppet och löpningen.

Sällskap. Det är ju lite ensamt att campa själv som jag gjort denna vecka så därför blir varje tillfälle till samtal värdefullt och jag slog följe med en medlöpare efteråt när vi gick till våra bilar för att byta några ord.

Christer Hansson