Fick avstå både Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet för att jag dragits med något långvarig diffust som fått mig att må skit.

Har försökt att träna till och från, men det har bara blivit korta rundor och sedan fått stå över igen.

Nu stod Hässelbyloppet för dörren och jag hade anmält mig till det för att få springa ett lopp tillsammans med min dotter och hennes kille igen. Tycker att det är kul att vi har det gemensamt, så trots dåligt utgångsläge har jag försökt att träna mig i form förra veckan och banne mig att det lyckades.

Ge aldrig upp hoppet. Har tränat utifrån egen skalle, rutin och erfarenhet. Lördagen var en dålig dag, men i morse fanns formen och gnistan där och jag såg fram emot att tävla.

Med de förutsättningarna gick loppet fantastik bra och jag är supernöjd med genomförandet och 48 minuter på milen ur ingenting.

Mest glad är jag över det fina måendet som var länge sedan det infann sig.

Christer Hansson