Det började med allmänt dåligt mående förra söndagen när jag var ute och sprang och blev sängliggandes hela den dagen.

Tog mig till Stockholm på måndagen och genomförde mitt uppdrag på eftermiddagen och senare på kvällen kom den totala kollapsen men 39 graders feber.

Efter den febernatten tog jag mina jobbmöten från rummet och det funkade trots tröttheten.

I onsdags var jag på benen och det var skönt att komma ut i den friska luften vid promenaden till och från tunnelbanan och jag jobbade på huvudkontoret hela dagen.

Torsdagen kändes normal och efter jobbet träffade jag min dotter för att äta middag och gå på Cirkus.

Fredagen var jag igång som vanligt och tog mitt jobbmöte på huvudkontoret innan tåget hem till Örebro där arbetsdagen fortsatte. På kvällen deltog jag i avtackandes av min chef.

På väg hem från den avtackningen blev jag så trött att jag ville stanna bilen för att sova en stund trots att jag var nära hemma.

Det slutade med att jag inte orkade gå in när jag parkerat bilen på garageuppfarten utan sov en timme i bilen.

Vaknade på lördagen sprängande huvudvärk och blev liggandes hela dagen knaprandes värktabletter.

Nu på söndag morgon känner jag mig hyggligt kry igen, men har tagit det säkra före det osäkra och ställt in mitt deltagande i konfirmandarbetet i dag vilket smärtar mig, men jag måste vara säker på att ha krafter kvar att ta tåget till Stockholm i eftermiddag och klara av veckans arbete.

Christer Hansson