Saker i livet kommer och går, men församlingslivet består.

Det har varit svårt i år att vara engagerad i hemmaförsamlingen pga arbetet på annan ort, men i dag funkade det och det gjorde mig så gott.

Trots min frånvaro känner jag mig varmt välkommen när jag dyker upp och att jag också är viktig och har något att bidra med. För mig är det unikt, det finns nog ingen annanstans eller miljö som står så med öppna armar för en omfamning.

Det är en lika brokig skara människor som det var på Jesu tid. Alla sorter av karaktärer och åldrar som är där för att de vill vara där i gemenskap.

I dag på konfan pratade vi om kyrkoåret och firade jul med skinkmacka, must, saffransbulle, pepparkaka och skumtomte.

Kände mig upprymd och lycklig när jag cyklade hem i decembersvätan.