Vi har en hög tanke i kyrkan när vi öppnar våra armar välkomnande och säger att alla som söker sig till kyrkan är Guds gåva till församlingen, att de har något att bidra med och tillföra församlingslivet.

När det är sagt så fastnar vi i ordningar och regler. Det ska vara tyst i kyrkan under gudstjänsten, inga mobiler får vara framme, kepsen ska tas av. Undantagna är gamla tanter med hatt eller auktoritära kyrkobesökare som vi inte vågar förmana när telefonen plockas upp.

Men ungdomarna vågar vi ge oss på, eller till och med ser som en plikt att fostra in i de gamla ordningarna som ger oss trygghet och lugn.

Hmmm…hur var det nu igen? Guds gåva till församlingen?? Ungdomarna undantagna då??

Dagens morgonandakt talade direkt till mig och de funderingar jag bär på.

Christer Hansson