Funderar mycket på hur arv och miljö påverkar oss i uppväxten och kan i nutid se ett gott exempel på hur miljön är gynnsam för små barns utveckling av sina medfödda resurser.

Utan anklagelser så var min uppväxtmiljö ogynnsam för de resurser jag bär på, tidsandan var sådan att vi ungar släpptes ut om dagen helt utan styrning och den ramlösa tillvaron har jag burit ända upp i vuxen ålder och tror att jag fortfarande får kämpa med.

Har på egen hand fått lära mig livets ramar och det har medfört många klavertramp som jag ångrar. Förstår idag att de skett pga att jag saknat resurser och förmåga och tänker på punkt fem i Olof Röhlanders veckobrev

Christer Hansson