När jag är ute och rör mig i världen, vilket nu är begränsat till min hemort så stannar jag alltid för en pratstund om jag möter en katt.

Hälsar först och småpratar lite på avstånd och låter alltid missen bestämma om vi ska komma närmare varandra och i bästa fall få klappa den lite.

De har alltid något att förmedla om livet och den syssla de oftast är mitt uppe i.

Senast i veckan när jag var ute och sprang stannade jag och pratade med en katt-tjej som var ute och rörde sig i sina kvarter.

Hon började snacka direkt och var lite gosesugen, så pass att det övergick till det där läget i gränslandet mellan att gosa och bitas.

”Inte bitas och slåss” sa jag till henne och då övergick det till att hon började tvätta en av mina löparstrumpor.

Jag behövde springa vidare och tackade för samtalet och sakta börja springa igen. Vände mig om för att se så att hon också tog sig vidare till sitt.

Christer Hansson