Börjar blir rutin att åka ner till pappa vid 18-tiden.

Jobbar på dagarna, pysslar en stund i trädgården därefter och det har varit fokus på att få in alla bär.

Kvällarna och nätterna har varierat med lugn, oro och smärta. Har lärt känna de flesta i de skift som vårdar honom. Försöker att inte vara i vägen när de kommer in på rummet och däremellan pratar jag med pappa om han är vaken. Långa stunder sitter jag i fotöljen och avvaktar för att i nästa stund hålla honom i handen när smärtorna är outhärdliga.

Har i princip vänt på dygnet och klarar nätterna bättre och bättre.

Christer Hansson