Det var som att gå in i ett återfall, där man bara frossar i det man avstått och saknat.

Axlarna föll ner och efter några djupa andetag för att liksom insupa staden inföll sig lugnet och lyckan över att vandra på Stockholms gator igen.

Jag älskar staden och människorna och det känns väldigt hemma trots att jag inte bor här.

Har vandrat nån extra timme innan tåget hem och vi tog en promenad mellan lunchen och fikat i min dotters födelsedagsfirande och kommer leva länge på dem om det dröjer innan jag kommer tillbaka.

Att åka tåg fram och tillbaka ur ett coronaperspektiv känns säkert i och med att alla är omtänksamma om varandra och jag är glad över att vi lyckas hålla igång samhället så mycket trots allt.

Christer Hansson