Jag hade vakat i 12 timmar när min mamma och syster löste av mig. Sa hej då till pappa och cyklade hem för att äta, sova och duscha innan jag skulle åka dit igen för nattvaket.

Kom överens med morsan att vara tillbaka kl.22 på kvällen och då hann jag åka hem till en vän i närheten av USÖ för att äta kvällsmål.

Lagom till att jag skulle bryta upp från vännen kom meddelandet om att pappa somnat in och han passade på när han var ensam på rummet, så som hans behandlande läkare sagt till mig tidigare på dagen.

Syrran, jag och morsan tog farväl av pappa på rummet och det kändes fint att vi kunde göra det tillsammans.

Cyklade hem med kluvna känslor. Saknaden av min fysiska pappa var påtaglig, men samtidigt lättat över att han nu är befriad från den kropp som gäckade honom på slutet av livet. Nu är han fri och inte bunden i kroppen och rummet utan kan härja fritt och göra allt vad han vill och drömt om.

Känner också att nu är han alltid med mig var jag än är. Vi fick många fina stunder med bra samtal det sista året och det skapade en gemensam och band som kommer att hålla ihop oss in i evigheten.

Pappa har nu passerat en passage vi alla ska passera, man brukar säga att den som gått bort har gått före oss. Nu är han där hans saknade är, hans mamma, pappa, bror och alla andra som gått före honom och en dag kommer han att ta emot mig med en öppen famn och vi kan fortsätta våra samtal.

Christer Hansson