Att springa långpasset med Vasaloppet i lurarna är något jag sett fram emot, en fin tradition sedan år tillbaka.

Hade farsan med i tankarna och hjärtat, han gillade att titta på Vasaloppet och för ett år sedan satt vi på hans rum och diskuterade huruvida det skulle bli ett Vasalopp 2020 pga snöbrist och covid.

Kall snålblåst mötte mig ute och jag valde en stäcka där jag räknade med att minimera vinden och framförallt slippa ha den emot mig på hemvägen, men det misslyckades och blev tidigt stum i benen.

Fick kämpa mig hem och springa mycket med pannbenet när de två andra mer var som telefonstolpar än något annat.

Märkligt att hur mycket jag än tränar så är det alltid tufft på långpassen.

Christer Hansson