Det var en lika fin sommardag i går som det var en fin vinterdag när vi hade begravningsgudstjänsten och vi samlades alla i familjen som kunde för att urnsätta farsan.

Min storebror fick uppdraget att bära urnan från kyrkan, där urnan stod vackert till graven.

Nu kommer det sista av honom att vila bland vänner, bekanta och familj på den kyrkogård som jag känner sedan barnsben och livets cirklar börjar slutas.

Jag har sedan jag var liten fascinerats av den kyrkans altartavla och nu kunde jag ta ett kort med pappas urna i förgrunden med den altartavlan i bakgrunden och det blev symboliskt.

Jag läste några dikter vid graven som en inramning till det lilla tal jag höll för pappa och oss som var där för att hedra honom.

Kyrkklockorna ringde vackert och ärofyllt när vi bar ut honom.

Efter mycket familjeprat på kyrkogården fortsatte vi ner till morsan som bor ett stenkast därifrån i mitt uppväxthem, där vi fikade och gladdes åt det fina vädret och varandra.

Christer Hansson