Vi föds nakna utan någonting med oss förutom vår kropp och vi lämnar livet utan att kunna ta något med oss förutom vår själ med all livserfarenhet.

Inför ingången till livet kan vi ha gjort ett eller flera val av utmaningar för att utvecklas och efter utgången kan vi ha växt i det.

Vi är från födseln livsberoende av anknytning oftast och i bästa fall till våra föräldrar och under livets gång till människor vi tar oss nära.

Trots denna anknytning är vi lika ensamma och utlämnade hela livet som vid födseln och det enda vi har att tillgå och vila i är det en del kallar Gud och någon annan har en annan definition av det som är ursprungets kraft där vi kommer ifrån och återvänder till.

Christer Hansson