Lyckades komma fram till Lyckesand på Böda i den tid som jag räknat ut att det ännu ska finnas gott om parkeringsplatser och min teori blev verklighet.

Jag gillar att optimera saker, testa hur mycket det går att finjustera. Bilnyckeln har jag lagt i kylväskan så att jag vet var jag har den. Problemet med mig är att jag glömmer bort de flesta sådana säkerhetssystem och får panik när jag inte hittar grejerna

Lägret är på plats och jag har sjunkit ner i brassestolen med kaffe och macka. Kanske min sista dag på den här stranden under den här Ölandsvistelsen. Termosen är inte värd tilltalet termos utan går nu under benämningen ”kaffespridaren”.




Förr gjorde jag alltid en grej av att det var ”sista” och försökte suga så mycket som möjligt ur det. Uppbrotten blev väldigt slitsamma så jag har tränat mentalt på den biten och ser tillvaron som tårtbitar. Ät, njut och var glad i stunden. När kalaset är över så är det bra med det och det kommer alltid nya kalas med ny god tårta.
Hemma börjar det att ordna upp sig. Jag är så tacksam mot C&C & småtjejerna som ryckte in och tog akutjouren när poolen pajade. Egentligen så ska jag väl inte nämna det men jag vill ändå hylla dessa fina människor. C är min dotters mamma och C är hennes sambo och jag tycker att det är fantastiskt att jag kan vända mig till dem i ur och skur. Det finns inte Ölandsglass nog för att visa hur tacksam jag är.
Nu har S anlänt och tar över. Hon har lokaliserat läckan och håller på att tömma ut allt vatten medelst hävertar. Det sista håller hon nu på att ösa för hand som i en gisten Hjälmareka.

Hon har även snyggat till lite i trädgården

Det är fantastiskt att ha sådana människor kring sig som ställer upp och att ni möjliggör att jag kan fortsätta min semester som jag så väl behöver

Alla mina tre fyrtassingar är också samlade i Örebro.
Tuuta sjöng hela vägen från Västerås för att hon skulle få komma hem till husse, men blev grymt besviken när hon insåg att jag åkt ner till Öland utan henne. -”Husse! Fick du inte nog med stryk senast?”

Fina Marina låter möblera om lite i sitt utrymme. Hon gillar också att förfina saker och nu när hon börjat att se lite dålig så blir de praktiska och närheten till allt viktigt.





CT gick inte att få med på bild, han hade inte tid. Kom hem och kastade i sig maten, sa hej och stack ut på jobb igen. Det är tydligen en av hans anställda, en igelkott som tydligen strular lite och då måste CT själv ta hans pass.
Nu börjar de första svettdropparna att rinna på mig. Det är förrädiskt i dag eftersom vinden svalkar och då är det risk för att bränna sig. Kommer att sätta mig i strandtältets skugga.
Christer Hansson