Det var förlösande att i går äntligen få ett svar på varför jag pratar med min vän genom ett rör. En förklaring som jag förstår samtidigt som det är olyckligt att den finns.
Jag lärde mig mycket av att få höra orsaken och genast börjar de stoppade och uppdämda processerna i mig att börja arbeta och bearbeta. Det går i rasande fart med mig när jag väl får nycklarna att låsa upp med så efter flera års instängdhet i mina egna tankar, känslor och upplevelser så kan jag med frid gå vidare utan att böra på den tunga frågelådan. Nu vet jag och har det att förhålla mig till.
Det fick också en överraskande effekt på mig och det är ju spännande att man inge vet allt om sig själv. Jag har en tendens att allt för snabbt i en ”konflikt” dra mig tillbaka och stänga ute när lösningen kommer. Kan vara i konflikten hur länge som helst men när vi når målet så har jag ett baklängesbeteende. Måste lära mig att stå kvar och ta vara på den lösning som uppdagats istället för att stänga ute.
Så det oväntade med att jag fick en nyckel av J i går var att det blev en dörröppnare för fler stängda dörrar med andra människor. Min utmaning är att istället för att fysiskt stänga ute mer lita på min egen förmåga att som människa sätta de gränser som jag vill ha till min omvärld och hantera dem på ett värdigt och juste sätt.
Så i stället för att stänga röret (FB-chatten) för J så låter jag det stå öppet som en möjlighet och jag har tagit bort spärrar på andra ”antagonister” och tar det som en utmaning att ändå kunna staka ut mitt liv i den riktning jag vill trots att de nu har access till det.
Christer Hansson