Etikett: löparbussen

Kände mig i så god form att jag ställde mig längst fram i min startgrupp för att ha en ren bana de första kilometrarna. Drog ner på tempot i sälenbackarna, alltså backarna där säldammarna är och trampade på i den rytm som kändes skön. 

Jag brukar försöka lyfta blicken för att uppleva och njuta av omgivningarna men i dag var fokus på vart enda steg. 

Valde utan att tveka löparlinnet och det var rätt beslut för det blev varmt utan att det var allt för besvärande. Vill påstå att det var mycket bra förhållanden för att springa och mången entusiastisk publik. 

De första 10 kilometrarna sprang jag väldigt kontrollerat och då var det ju bara 12 kvar. Tog kilometer 11 och 12 som 1000-metersintervaller för att ta de sista tio som ett vanligt mil-lopp, alltså att räkna ner kilometer för kilometer till mål, 10..9..8..7..o.s.v..och då är det kontrollerat. Har sprungit många Göteborgsvarv där den andra halvan varit en ren plåga. 

Kunde växla tempon i loppet och hakade på andra löpare i deras tempo och rytm och fick på så sätt variation i muskelgrupperna. Med facit i hand hade jag kunnat springa något fortare men det spelar ingen roll för jag är nöjd med den tid jag fick. 1timme 37 minuter och 45 sekunder ger mig en plats 251 i min åldersklass men det jag är mest stolt över är min totala placering, 3972 i loppet i konkurrens med de övriga 64000 löpare i alla åldrar. 

Fick ett regält bukras efter loppet och varför vet jag inte. Kanske för att jag prövade att avstå sportdrycken under loppet och bara dricka vatten men det låter för bakvänt för att låta rimligt. 

Apropå toaletter! Är det inte märkligt att när jag står i kö till baja-majorna före loppet så hamnar jag i samma kö vid samma tidpunkt som S och hennes dotter. Hur stor är sannolikheten bland 65000 människor?

Det är så skön gemenskap kring varvet, allt från chillet på Löparbussen till allt som händer innan loppet. Under loppet är alla löpare en enda stor gemenskap med stöd av publiken som kantar mer eller mindre hela sträckan. Och eftersnacket i omklädningsrum och duschar ger ett mervärde. 

Nu sitter jag i Löparbussen och väntar på att de andra ska anlända allt eftersom de gått i mål. Har ätit den fräscha laxsalladen som ingår i bussresan. 

Det är så skönt att bara slå sig ner i bussen och bli serverad och det ska bli fantastiskt skönt att slippa köra hem och i stället som nu kunna sova ett par timmar av resan. 

En stor fördel med att åka med Löparbussen istället för vanligt tåg eller buss är löpargemenskapen. Vi har liksom en hel del gemensamt att prata om trots att vi inte känner varandra från början och nya vänskaper knyts. I bussen är det löpare från Västerås, Köping, Linköping, Norrköping och Jönköping.  

Christer Hansson