Christer Hansson
Etikett: nålsöga
-
Samtal som gör mig till människa
Det flesta samtal som jag har under en dag är i mina olika professioner, alltså att jag pratar med någon annan utifrån min roll. Jag är bra på det och det är en ynnest att få ha det som arbete och kunna tillämpa det i mina engagemang på fritiden.
Dock så behöver jag få vara människa ibland, om ni förstår vad jag menar. Bara att få sitta ner och prata med en annan människa för pratets skull. Det är då jag känner mig som människa. Det blir allt färre av den varan tycker jag och Vad det beror på saknar jag svar på.
Min kompis L och jag kan prata om det mesta och samtalet flyter på växelvis, det är både avkopplande, spännande och energigivande att prata med henne. Vårat umgänge går i vågor och de senaste åren har det ebbat ut ordentligt p.g.a. att vi nog helt enkelt har behövt det.
Det fina med henne är att trots att det har gått lång tid och att det har varit lite kärva tider mellan oss då och då så hittar vi tillbaka i vänskapen och de där goda samtalen. I dag så uppstod ett tillfälle att äta lunch ihop och det var en fröjd att få sitta och prata.
Mitt andra goda samtal fick jag nu i kväll på min sena klipptid hos R. Vi har blivit goda vänner under åren som gått och vi har mycket att prata om. Det är fascinerande hur vänskap kan växa fram ur olika relationer och situationer.
Annars så har det varit en nålsögedag igen. Massor att göra och det har sett helt omöjligt ut att ta sig igenom. I stället för att bli apatisk inför uppgiften så är det bara att börja någonstans och gnaga sig in i uppgiften och så småningom har man kommit javvägs och är på väg ut igen.
Hela den här veckan är en nålsögevecka. Den har känts omöjlig från start men nu i kväll kändes det som om jag kom halvvägs in i den i och med att jag packade inför torsdagskvällen.
Christer Hansson
-
Att passera ett nålsöga
I måndags på jobbet så hopade arbetsuppgifterna upp sig på hög framför mig och allt var mycket akut att åtgärda. Det var på gränsen att det låste sig. Det gör det när det passerar en gräns till det omöjliga. Och till råga på allt så skulle jag upp på scen inför 600 personer på kvällen och jag hade inte hunnit förbereda det.
Flyktbeteendet ligger då nära men det skulle aldrig falla mig in. Att ta ansvar för mina åtaganden är en hederssak för mig. Då gäller det att hitta nålsögat och ta sig igenom det. Jag gör då nånting istället för ingenting och då är det som ett plockepinn. Jag får bort bit för bit och till slut så släpper det.
När det är sådana här dagar så går tiden oavsett hur jag löser det. Det blir kväll, natt och så en ny dag därefter och då kan jag lämna den där stressiga dagen bakom mig.
Tisdagen blev likadan och då hade jag Katekumenatet på kvällen att ta ansvar för. Samma sak där att flyktbeteendet ger dig till känna, men i stället för att fly så stannar jag i stormen och tar tag i någonting och så plockar jag bit för bit och så småningom blir det kväll, natt och ny dag och då är det bara att lämna den förra bakom sig.
Hitta nålsögat och ta sig igenom det. På andra sidan väntar en ny dag.
Christer Hansson