Är glad för hennes vänskap och här är ett klokt, öppet och lite sårbart inlägg som berörde mig.
Lyckans ost
Christer Hansson
Är glad för hennes vänskap och här är ett klokt, öppet och lite sårbart inlägg som berörde mig.
Lyckans ost
Christer Hansson
Hade en toppendag i går, en av semesterns bästa. Ändå var min själ orolig och rastlös och till slut tog jag beslutet att packa ihop och dra till Halmstad och då föll oket från mina axlar och stenen från mitt hjärta.
Det är inga stora och avgörande beslut huruvida jag tillbringar den sista semesterveckan på Öland eller i Halmstad. Trots det kan oron och rastlösheten bli handlingsförlamande om känslan är fel.
Försökte förtränga och förlikas med tanken att jag tagit ett beslut, men jag kände hur jobbig jag blev för mig själv och min omgivning.
Har skrivit tidigare om hur viktigt det är att umgås med mig själv en gång om året för att hitta mitt barfotajag och min sårbarhet. Är så glad och tacksam för att jag har vänner att ringa och bolla mina tankar, funderingar och oro med. De är liksom beredda på det årliga samtalet när Chrille är ute med sin husvagn för att leta efter och så småningom hitta sig själv igen.
Ja, det är samma man som snart fyller 50 år och går omkring i kavaj på jobbet och är en viktigpetter i en massa möten.
Kanske just därför jag klarar av det hårda trycket resten av året, för att jag hittade mig själv igen under semestern i min husvagn någonstans i Sverige.
Christer Hansson
Och det är ju en sak som blir uppenbar när man bryter sitt dagliga mönster med arbete och all annan distraktion som finns i vardagen och så som jag nu umgås med mig själv.
Då kommer tankarna och frågorna. Läskigt och nyttigt.
Jag tror mycket på det som Elaine skriver om att det är när man hittar in i sig själv som man är stark och det innefattar att förlikas med sina svagheter
http://elaineatcquence.com/2014/09/25/att-visa-svaghet-ar-en-styrka/
Christer Hansson
Min långa semester är slut för den här gången, den tog slut i går för nu är det ”vanlig helg”
-Välkommen tillbaka och hoppas du har fått vila upp dig.
Det är en vanligt förekommande kommentar när man gör entré på jobbet igen. Lite tragiskt tycker jag att grundinställningen är att jobbet är så slitsamt att semestern är en period att vila upp sig på för att man ska orka slita ännu mer.
Min långa semester är tid för självkännedom, tid för att vara med mig själv, tid för att hitta mitt barfotajag, den jag är skapt att vara.
Jag är bortrest från min trygga zon och är utelämnad till min egen förmåga att lösa det som dyker upp. Långa tider under femveckorsperioden så är jag ensam med mina egna tankar och det är både läskigt och utmanande för alla år som jag har gjort på det sättet så kommer tvivlen och ifrågasättandet och då är jag utelämnad till att rida ut den vågen. Förstår eremitgrejen, att umgås med sig själv, sina egna tankar och kanske någon högre makt och sedan komma ut färdigtänkt.
För varje år som jag gör på det här sättet så tar jag några steg framåt i den personliga utvecklingen som bygger på tidigare års tankar, funderingar och misstag.
Det är svårt, skitsvårt att göra det, men nödvändigt. Skulle inte stå ut med tanken att stagnera i min personliga utveckling.
Att komma hem i morgon och börja umgås med de som jag brukar umgås med och på måndag åka till jobbet och göra det jag brukar göra, det är det enkla i livet. Det är sånt som jag gör med ena handen bakbunden.
Ser fram emot nästa års långa semester tillsamman med mig själv, där vandringen mot mitt eget jag fortsätter.
Christer Hansson

My long vacation is over for this time, it ended yesterday for now it’s ”normal weekend”
-Welcome back and hope you got some rest.
It is a common comment when you step on the job again. A little sad, I think the default setting is that the job is so tough, that the holiday is a time to rest in order to have the energy to tear even more.
My long vacation is a time for self-awareness, time to be with myself, time to find my barfotajag, who I am created to be.
I’m away from my safe zone and are at the mercy of my own ability to solve emerging. Long periods over femveckorsperioden I’m alone with my own thoughts and it is both scary and challenging for all the years I’ve done that way, then the doubts and questioning and then I omitted to ride out the wave. Understand hermit thing, being with himself, his own thoughts and maybe some higher power and then come out ready thought.
For each year that I do like this, I take a few steps forward in personal development, building on previous year’s thoughts, musings and error.
It’s difficult, really difficult to do that, but necessary. Could not stand the idea that stagnate in my personal development.
To come home tomorrow and start spending time with the people I usually hang out with and on Monday to go to work and do what I usually do, it’s the simple life. There are things that I do with one hand tied behind its back.
Looking forward to next year’s long holiday together with myself, where the walk to my own I continued.
Att gå i kloster är väl ett av de mest extrema sätten att umgås med sig själv och det man upplever vara Gud.
Att campa på egen hand kan också ge samma effekt men ej lika kraftfullt. När jag började med det för väldigt många år sedan så hade jag inte räknat med effekten av att i ensamheten och utsattheten möta mig själv. Jag gick ner i små kriser och blev förundrad över vad som hände med mig och mina tankar om mig själv och min omgivning. Nu hat jag vant mig och lärt mig och numer så måste jag bara få mina ”ensamveckor” för att hitta tillbaks till mitt barfotajag.
Det är inte lätt att umgås med sig skälv. Många går och önskar att då egentid men då handlar det ofta om att få vara ifred några timmar för att få lite andrum i livet.
Att umgås med sig själv i en vecka eller mer kräver mer än så. Det är både uppbyggande och nedbrytande och det gäller att parera topparna och dalarna vilket är själva träningen och lärdomen i att leva.
Vi tränar våran fysik men hur ofta tränar vi medvetet vårt inre?
Så nu är camp Öland inte bara den fysiska träningen, jag lägger till momentet mental träning. Att orka och vilja umgås med mig själv. Om jag inte klarar av att umgås med mig själv hur ska jag då kunna förvänta mig att någon annan ska kunna umgås med mig?
Jag vill hitta min mittpunkt, jag vill hitta vem jag är och vad jag står för och jag vill göra det utan yttre påverkan, det ska komma inifrån.
Jag blir en lugnare och tryggare människa av det, kanske lite tråkigare men allt har sitt pris och det är värt att betala det 😉
Christer Hansson