Ja, jag tror det.
S och jag kom överens om att nu blir det ingen mer camping i år, vi hinner inte med det innan det blir vinterdäckväglag. Så när jag kom till Örebro så parkerade jag på gatan så att jag kunde såga av de grenar på päronträdet som annars hade hängt över husvagnen med sina kvarts kilo tunga päron som hotade min nya solpanel.

Då tvärnitade en kvinna på cykel och hon frågade med barsk röst -vad gör du med äpplena?
Det är päron svarade jag syrligt. -Jag vet, sa hon. Jag brukar stanna ibland för att ta ett. Vad ska du göra med alla dem som faller ner nu?
Jag svarade att hon får ta dem och komma tillbaka för att hämta mer. -Ja, jag har sett all annan frukt som du har i din trädgård om somrarna.
Du får komma för att plocka den med svarade jag. Den räcker till alla som vill ha.
Jag bjuder alltid in dem som stannar för att fråga. Tycker att det är modigt och att det är så vi ska vara mor varandra. Fråga och vara generösa. Nästan alla som stannar och frågar har tidigare bott i villa och sedan av någon anledning flyttat till lägenhet. Om jag hamnar i den situationen nån gång så vill jag också kunna stanna till vid en trädgård som dignar av frukt och bär för att fråga om jag får ta lite och jag hoppas då att det är en vänlig och tillmötesgående trädgårdsägare.
Hur som så backade jag upp vagnen, säkrare än någonsin och nu står den där jag har tänkt att ha den i vinter. Jag skulle helst vilja ha den i kallgarage. Näst helst så skulle jag vilja ha någon slags tak över den. Nu har jag en tillfällig lösning i huvet och det är att spänna en tunn pressening från träden över vagnen med en sådan lutning att vatten och regn rinner av. Tror dock att det blir svårt att få det att stå emot höst- och vårstormarna.

Tog med mig husvagnstoan ut till mina föräldrar. De har en brunn som är enklare att tömma i än toan. Blääk! Man vet aldrig vad det är för stänk man får på sig i den hanteringen.
Christer Hansson