Blev förra fredagen inbjuden till AW i församlingshemmet och därefter Sinnesrogudstjänst i Adventskyrkan som jag bara passerat förbi men varit nyfiken på att besöka.
Tog bilen till Hallsberg efter jobbet och kom fram i lagom tid för att hinna krama om min kompis som bjudit med mig. Hon stod och pratade med en gemensam vän som också sökt sig dit så det blev ett kärt återseende.
Det kom fler än arrangörerna räknat med, men i kyrkan räcker alltid maten till, det är en gammal ordning sen Kristus tid.
Under måltiden spelades några teaterakter upp av prästen, kyrkorådets ordförande med flera upp och det var scener ur Martin Luthers liv vilket var mycket givande och lärande.
Vi fick hasta ner till kyrkan för att komma i tid till Sinnesrogudstjänsten som min kompis var initiativtagare till och fått äran att hålla i kvällens betraktelse vilket hon gjorde mycket bra.
Jag och min andra vän tog chansen att dela varsin berättelse under momentet Ordet är fritt där jag pratade om mina
rädslor och hur jag övervinner dem.
På samma sätt som jag under många år hade en längtan att ta nattvarden innan jag vågade har jag de senaste åren längtat efter att ta emot personlig förbön och i kväll i detta sammanhang tillsammans med alla som var där kändes tillfället rätt och det kändes jättebra och är glad att jag gjorde det.
Mäktigt var också när alla samlades i en ring runt altaret och tog varandras händer för att läsa sinnesrobönen med full kraft.
Efter gudstjänsten gick vi tillbaka till församlingshemmet för en fika och samtal om väder och vind. Det visade sig att prästen också ska springa Lidingöloppet så det blev en hel del snack om det.
Kramade om mina vänner på parkeringen och körde med lätt och lyckligt sinne tillbaka till Örebro.
Det här blev en sån där kväll som kommer att vara en milstolpe i mitt liv och jag förundras över att det hände i ort jag sällan besöker och i en kyrka jag aldrig varit i tillsammans med människor jag aldrig tidigare mött och ändå kändes allt så rätt.
Christer Hansson
Christer Hansson · Grill Studios 