De har varit här förut och nu var de några fler. Jag hörde röster därnere -hallå! Är det nån där? Trodde först att det var utanför gården men sedan hörde jag att det kom från min entré.
Jag gjorde att avbrott i packandet som var som mest intensivt just då och gick ner och där stod de två pojkarna som varit här förut. – Får vi ta bär? frågade de. – Ja, det är okey svarade jag och gick upp igen.
– Hallå!!! Är du där?
– Ja, jag kommer! Och så gjorde jag ett nytt avbrott och gick ner. – Får vi ta bär inne på gården? – Ja, det går bra, passa på så länge jag är hemma för när jag åker om en stund så får ni vara på utsidan av staketet.
Jag gick upp igen och hörde glada barnröster nere på gården. Gick ut på balkongen och såg att det var fyra små flickor också och alla sprang runt i någon slags glädjerus och ropade – Vi får vara inne på gården!
De sprang runt och upptäckte både det ena och andra samtidigt som de fyllde munnarna med bär och omogna äpplen. Poolen lockade speciellt och där blev de kvar så pass länge att jag fick ta ett snack med dem om att hålla sig borta från den eftersom de var så små att de inte skulle bottna om de ramlade i.
De fortsatte att ystert springa omkring i trädgården medan jag fortsatte att packa. När jag skulle åka så hade de tusen frågor om poolen och mig. – Har du nån tjej? Är din bil en Volvo? Hur många båtar går det in i den?
Alla barnen bor i allmännyttans hyresrätter runt omkring. När jag rullade ut med Volvon stod de och vinkade allihopa och när jag långsamt rullade iväg sprang de bakom bilen och fortsatte att vinka. Kändes som om jag hade huvudrollen i nån feelgoodfilm.
Jag hoppas verkligen att det går bra i livet för de där barnen och att de kanske får fina minnen av när de blev insläppta i den där spännande trädgården hos den där underliga farbrorn i det lite konstiga huset.
Christer Hansson
Christer Hansson · Grill Studios 