Stod där i regnet på Gröna Lund och sveptes med av tidsmaskinen till tidigt -90 tal då jag var väldigt förvirrad och vilse i livet. Det fanns inga ramar på tillvaron och jag levde i nuet utan att tänka på framtiden.
Det fanns inga mobiltelefoner eller datorer och jag hade köpt min första cd-skiva utan att ha någon spelare att spela den på. Det var fortfarande vinyl som gällde.
Jag jobbade heltid, men hade aldrig några pengar, de tog slut när lönen kom, eller strax innan och jag var konstans olyckligt kär.
Märklig känsla att stå där i regnet efter en arbetsdag med ansvarsfullt arbete, meriter och erfarenheter och en livsfilosofi att vila i. Pengarna räcker till med en trygghet i tillvaron och så kommer den där 90-tals känslan sköljande över mig där allt var förvirrat och hopplöst.
Triggern var Europe som stod där framme och rev av sina klassiska riff och ackord som om tiden stått still. Musiken lockade fram en tid som jag är glad att ha bakom mig och ur det perspektivet är det bättre nu än förr. 
Christer Hansson
