…kanske längre än de flesta, bygger ibland på att ta de hårdaste smällarnas och orka resa sig efter det och till och med gå vidare mot målet.
Etikett: växande
-
Vad är din bils regnummer för psalm?
Det blev en av insikterna vid dagens förmiddag vid Sant Elavi kapell i Borgholm. Det är så fint att få delta i den minst 15 åriga traditionen att samlas en förmiddag för Taize’-sånger, meditation, fika med Kalmarsund som utsikt och samtal kring tro och liv.
Utformningen har sett lite olika ut under åren men samtalen har alltid funnits där och det är därför vi återkommer år efter år.
En spännvidd i åldrar och bakgrund men ändå så mycket gemensamt. Oavsett vem vi är, hur livet ser ut, eller vilken ålder vi är i så delar vi livets villkor med varandra.
Sök dig visdom där du är! Vi behöver inge fara land och rike runt för att söka visdom i andra kulturer, religioner eller gurus. Den finns mitt ibland oss och det handlar om att samlas och dela livets berättelser med varandra så kan var och en vaska fram visdomen.
Be ofta för att Guds kontur ska vara och förbli stark. Om vi tappat den så blir vi mer påverkade av andra människors sinnesstämningar än när Guds kontur är tydlig och vi kan vila och känna oss trygga i det.
Jag blir fortfarande rädd och förvirrad när jag hamnar i mörkrets dalar men finner snabbare och snabbare herdens stav att följa.
Vi tände ljus och bad för det som kändes tungt att böra och för min del lättade det direkt.
Många goda samtal, berättelser och skratt. Är glad och tacksam för att jag bjuds in i den gemenskapen. En väl värd förmiddag under min semester 🙂
Christer Hansson
-
Taize’ 2015
Taize’ är en underbar plats att samlas på för sitt eget växande och tro. För vuxna är det begränsade möjligheter att få tillträde dit så om man får möjligheten och är nyfiken så ska man ta den 🙂
https://docs.google.com/file/d/0B5CqYKzVPIreeERHRllzOVJJSm8/edit?usp=docslist_api
Christer Hansson
-
Hugger i sten
Den här låten med Winnerbäck har jag länge försökt att tolka in i sin helhet. Refrängen är lätt att relatera till:
Jag hugger i sten, men jag tror att jag sakta börjar se en figur. Några armar och ben, jag jobbar mig inåt så att jag ser en figur
Att ur en oformad massa skapa en förståelig bild.
Christer Hansson
-
Tillbaka i gamla vanor men som en annan människa
Nu har en arbetsvecka gått sedan semestern och jag kom hem från Frankrike. Det har varit en bra vecka med många möten, både i sorg, rädsla och glädje.
Mina hemma-vardagsrutiner sitter där de ska. Hämta matkasse på måndag, träna och laga mat efter jobbet och tvätta Volvon på fredag.
Som en liten bonus åkte jag upp på Svampen på väg hem. Det blev första gången i är trots att jag ser den ständigt från mina fönster hemma i huset. Det var mysigt att gå runt ett varv och titta ut över stan, bergen och sjön.

Allt är sig likt och så är även jag, förutom på en punkt, det som hände vid korset vid den här tiden förra veckan. Det ändrade på något inuti mig till att bli något annat än det jag var. Jag hoppas att det är bestående och för evigt.Christer Hansson
-
Bonjour mademoiselle!
Tog ett långpass ut i de franska små byarna under eftermiddagen när solen tittade fram och det blev varmt igen. Vädret har bestämt sig för att vara kallt, blåsigt och regnigt på förmiddagarna och soligt och varmt på eftermiddagarna. Nu vet vi det så det är bara att planera så att det funkar.
Det blev ett riktigt trevligt pass med mycket fotografering, grusvägar så att jag kände mig lite vilse ett tag. De franska kossorna som jag pratar svenska med så att de fnyser åt mig och så alla dessa vackra fransyskorna i de sömniga små byarna. Det verkar tycka att jag är lika exotisk med mitt blonda hår, det svenska skägget och min träningströja där det står något så konstigt som ”Åstadsloppet Örebro”
– Bonjour!
– Bonjour mademoiselle! 🙂
De franska glosorna börjar sitta.Tog faktiskt en morgonrunda också tillsammans med ungledare-E. Vi har mycket att prata om och det är bra för församlingsgemenskapen att vi lär känna varandra. Det blir ju inte så hemma, där jobbar vi ju alla i varsina rör.
Pusselbitarna börjar att falla på plats i Bibelstudierna och jag är så glad över att ha fått denna undervisning och fördjupning av Brother John och min studiegrupp. Ska bli spännande att få avslutet i morgon samtidigt som det kommer att bli känslomässigt jobbigt att bryta upp.
Tjeckiska John och jag har pratat som vanligt idag om både det ena och det andra och vi lever också i uppbrottets tid. Vi har bytt telefonnummer med varandra så att vi kan gå på hockey och dricka öl när jag kommer till Prag 🙂
Svenskarna arrangerade en svensk mässa i bykyrkan här i Taize’ under eftermiddagen för den som ville och det blev mer än fullt, stämningsfullt och vackert.
Jag kan redan nu reflektera över att jag åkte hit som den människa jag var och kommer att komma hem som den jag blev.
En kväll, en natt och en dag kvar och jag ska suga ur så mycket som möjligt av det.
Christer Hansson
-
Andlig återhämtning
I löpningen är det egentligen inte när jag tränar som min kropp byggs upp utan tvärtom, det är nedbrytande. Det är tiden mellan träningspassen som är uppbyggande, alltså återhämtningstiden. Skulle jag träna utan att vila så skulle min kropp så småningom lägga av.
På samma sätt är det för mig med den andliga uppbyggnaden. Det är inte i aktiviteten som jag utvecklar min tro, det är i vilan.
Jag är väldigt aktiv i min tro under höst- och vårterminen i och med att jag lever med Katekumenatet ständigt i huvet och alla kyrkobesök jag gör och alla människor som jag lyssnar på.
Nån gång i slutet på maj, början på juni så stänger jag av ingången för fler intryck och går i vila. Besöker inga kyrkor, läser inga texter, pratar sällan om min tro med någon.
Lagom till vistelsen på Öland som jag alltid längtar till och framförallt församlingen i Borgholm så sätter jag igång apparaten för tro igen. Tar del av församlingens gudstjänster och andra aktiviteter. Börjar bearbeta mina tankar och funderingar. Formulerar mig. Går liksom in i ett förberedande stadie inför höstens intensiva tro-period. Och så går mitt år i tro denna cykel år från år.
Och jag tror att det är i den här vilan och mellanperioden som jag växer i min andlighet. Jag bearbetar, låter sjunka in, får ny förståelse och perspektiv.
Utan denna återhämtningsperiod skulle jag bli snurrig, förvirrad och kategorisk vilket hade varit dåligt för mitt mänskliga växande.
Christer Hansson


