Jag tappade kontakten med henne under våren. Mycket på grund av att jag hängde en hel del i Västerås och sedan kunde hon inte följa med på sommarsemestern på grund av katter och resplaner.
Har länge känt att jag måste plocka upp kontakten. Har varit orolig att hon skulle glömma bort mig.
I går tog jag kontakt med matte B och frågade om Nova bar ledig i dag för granjakten och det var hon. Jag var glad och spänd av förväntan i morse inför mötet. Kändes jättebra att åka hem till henne, så som varit en rutin förut.
Vi blev nog lika glada båda två när vi möttes i dörren. Ett kärt återseende. Allt var precis som förut och när vi kom ut så gick hon direkt till bilen. Vi stannade till hos mina föräldrar för att hämta rep att binda granarna med och när hon insåg att hon var där så började hon att gny av lycka och sprang direkt till sitt favorit-hoppar-träd.
Granjakten var en given succé. Nova älskar skogen och alla dess pinnar. Ju större desto bättre. På hemvägen stannade vi igen hos mina föräldrar för att leverera en gran och Nova älskar verkligen att vara där. Hon tycker om mina föräldrar och hon känner sig hemma där. Så skönt att se att hon fortfarande tycker om att vara där.
Nova fick följa med hem för att träffa S och det var också ett kärt återseende. När jag till slut lämnade henne tillbaka i lägenheten så stannade jag och busade lite innan jag åkte.
Hon var så ”hussig” alla de timmar som vi umgicks. Alltså att hon hela tiden är nära mig och håller kommunikationen upp, väntandes på något kommando. Jag är så fascinerad över att hon har tagit mig till sig och att jag får vara en betydelsefull människa i hennes liv.






