Min katt Marina hade sin hemvist i köket den sista tiden för där hade hon nära till sovplats, kattlådan och mat och vatten.
I går kväll när jag kom hem från Uppsala så stod lägenheten som jag lämnat den men utan Marina och det gick bra. Hon saknades där och det kunde jag hantera. Packade upp min resepackning och alla prylar jag köpt till hemmet i butiken där min dotter jobbar och somnade snabbt därefter.
Nu på morgonen så plockade jag bort alla Marinas saker och lilla hem från köket och gjorde rent golvet från kattsand och lite mat som hamnat där och det funkade också känslomässigt bra.
Det var när jag tog sämskskinnet som jag har putsat hennes päls blank med som känslorna kom fram igen. Jag borstade henne varje dag och avslutade med att putsa pälsen med skinnet och hon tyckte om det. På något sätt så blev det en nära gemenskap mellan oss och hon tyckte att det var skönt att bli ompysslad och jag tror att hon kände sig ren och fin efteråt. Nu när jag skriver om det så känner jag hur tårarna vill komma fram men det funkar inte på bussen.
Jag har tänkt att göra mig av med många av hennes grejer eller ställa undan dem i fall jag så småningom skaffar en ny katt men sämskskinnet kommer att få vara kvar och framme för det var en länk mellan oss och kommer så förbli.
Christer Hansson
