Hur skulle du beskriva dig själv för någon?
Tror att man har olika bilder. Din bild av mig och min egen bild av mig själv.
Den egna bilden kan man ge ärligt eller förskönad och den sistnämnda är att jag är nyfiken och självständig som försöker genomföra det som är viktigt för mig.
Christer Hansson
Var på kosläpp i maj vilket var fantastiskt. Sån glädje att ta del av kossornas glädje att komma ut på bete och hur de rätt snart ordnade upp hierakin mellan sig.
Jag är uppväxt med kossor runt våran tomt i Gällersta, så därför blir jag alltid glad av kor.
Christer Hansson
Jag älskar min husvagn som varit en trotjänare i många år och som bidragit till många fina upplevelser och minnen.
Dock så har jag de senaste åren nyfiket testat fricamping och upptäckt tjusningen med det och där har husvagnen sina begränsningar för att den är stor och otymplig samt att man ”bara” får köra i 80 kilometer timmen och det blir tradigt om jag gör många förflyttningar.
Plåtisen skapar alla förutsättningar för ett flexiblare liv under semestern och den är med på alla äventyr som då blir flera än med husvagnen och därmed ett aktivare liv, vilket passar mig bra.
Har svårt att definiera mig som en aktiv person, men när jag zoomar ut så ser jag själv att jag gör massor med saker under en dag, för det är dagarna jag nyttjar.
Christer Hansson
De pratar på radion om att vi i Sverige kunde bli bättre på att pruta och framförallt på lite mer otraditionella varor.
Min dotter och svärson är mästare på att pruta, liksom en hobby de har, så när jag skulle köpa plåtisen vände jag mig till in dotter för att få pepp och strategi.
Hon gick all in och jag modellerade det för att passa mig och hur jag är som person. Det ligger mig inte för att pruta, jag är naiv och tror att det pris säljaren satt ligger på dennes bristningsgräns.
Säljaren av plåtisen var trevlig och engagerad i sitt objekt som han själv byggt så det tog emot att påbörja en diskussion om pris, men löftet till min dotter att pruta fick mig ändå att göra det och visst fanns det en prutmån. Tror den var större än jag lyckades med, men i stunden var jag nöjd att ändå gjort det.
Christer Hansson
Förundras över att min blogg har fortsatt att läsas under de år jag haft uppehåll i skrivandet.
De år jag var som mest aktiv hade jag som mål att varje år öka antalet läsningar och till slut blev det prestation över det.
När uppehållet startade trodde jag att statistiken skulle störtdyka. Visst den har fallit, vilket är logiskt, men ligger förvånsndsvärt högt med tanke att det inte producerats några nya inlägg på länge.
Christer Hansson
Så här i efterhand förstår jag att jag skrivit tidigare års blogginlägg av flera anledningar. Dels för att få ur mig det jag bär på, en del av min kreativa förmåga och jag var nyfiken på vad det gjorde med mig som människa.
En annan anledning var att min saliga mor kunde följa mitt liv. Vet att hon uppskattade det.
När farsan blev sjuk och sedan gick över till andra sidan slutade jag att skriva. Ingen medveten handling, det bara blev så.
Uppehållet har omfamnat min pappa och mammas död. Mitt barnbarns födsel och dop. Min dotters bröllop. Klart jag velat skriva om allt det, men jag tror också på att Gud vet vad som är bra och rätt för mig så det är inget jag ångrar.
Skrivarlusten finns kvar och jag vet att det är välgörande att få ur mig mina tankar och upplevelser, så jag kommer skriva igen, men lägga det mesta privat. Om någon vill följa det så tror jag man kan be om access till det och det är bara att be om det så öppnar jag upp, förutom för de som jag tror har negativa syften med att läsa.
Under många av mina tidiga år kände jag en längtan till att bo där eftersom jag kände mig så hemma.
Framförallt är det de gamla delarna av stan som känns bekanta, de från 1600-talets Stockholm. Jag känner ett lugn och igenkännande varenda gång jag långsamt vandrar i de stadsdelarna.
Eftersom ingen vet eller äger sanningen så skulle jag kunna slunga ut mig något om tidigare livs igenkänning och vad någon annan säger om det spelar ingen roll eftersom ingen vet något om det.
Christer Hansson
Pusselbitarna föll på plats när historiepodden berättade om hur kvinnor från spinnhuset på Långholmen kunde få ett värre straff genom att förflyttas till salpeter-fabrikerna på Kungsholmen.
Det var under riktigt vidriga förhållanden de fick slita ont.
Låter ju som efterkonstruktioner, men min absoluta favoritlöprunda är just till Rålambhovsparken där jag oftast vänder och när jag är där känner jag igen något.
Christer Hansson
Långholmen är också en sådan plats som alltid talat till mig och jag lockas ständigt dit.
På 1600 och 1700- talet låg det beryktade spinnhuset där. På spinnhuset fick ”straffade” kvinnor slita hårt straffarbete och de flesta kom aldrig därifrån levande.
Christer Hansson
Christer Hansson · Grill Studios 